Trött, småsjuk och övertid och faan vet

På begäran är jag här. Katterna äter själva och ska snart få nya ägare. Jobbet tar all tid och Johan är inte lycklig över att vara hemma och sköta vardagsruljansen. Hur tror han att hemmafruarna orkade? Och de yrkesarbetande kvinnorna i dagens samhälle som alltid tar hand om barnen? Skämt åsido, jag hade inte gjort det bättre. Jag fullkomligt avskyr vardagsrutiner med bestämda tider varje dag. Det innebär inte livsglädje för mig. Men det är inte mycket spontanitet som hinns med om man hämtar halv fem på dagis. Mat, lite lek och sen är det sängdags. Det här har Johan berättat för mig, då jag i stort sett aldrig hämtar.

Jag har lovat honom två lediga kvällar i veckan efter webbreleasen 1/1. Hoppas att jag kan hålla det. Har lagt in om Force Majour däremot - så han inte ska anklaga mig för att lova för mycket om vädrets makter gör så att det blir kris på jobbet och därmed mer arbete med webben.

Varför är många småbarnsfamiljer så trötta nu för tiden? Var alla så trötta förr? Man kan ju inte bara försvinna för omvärlden och leva i en instängd bubbla i tio år och komma ut gråhårig och sliten. Var är glammet, skratten och festen? Ibland undrar jag om inte folk separerar bara för att få några dagar för sig själva för att sen utvilade och undanstökade med fullt fokus ta hand om barnen de dagar man har. Hur hinner man vara en familj när båda ska ha egentid, umgås med vänner och vara engagerade i sitt jobb? Jag undrar jag. Vi kanske är för självupptagna? Och påverkade av omvärldens alla krav.

Idag fick Hannes en pepparkaksdräkt och en tomtedräkt av mormor. Han var överlycklig. Provade allt. Snart har ju dagis lucia. Vi fick hans foton tagna på dagis med. Varför sätter hans mamma Nina på honom en blå tröja - han försvinner ju i den blå studiobakrunden. Borde ju ha lärt mig att de alltid har sån bakgrund.. Men annars är han som alltid söt. Hans mammas garderob är det eko i - ekoooo. Inbillar att det är nyttigt för mig att hushålla med resurserna och inte lägga pengar på något så ytligt som kläder. Men har svårt för att tro på det när jag tittar på alla andra shopalcoholics med vackra saker på sig. Varför känner man sig menlös och grå i "gamla" kläder? Jag är ju nytänkande och opåverkbar då jag vågar att inte köpa! Inte alls helt omedveten, dålig smak eller ovårdad. Det är väl ändå ingen som ser mina oputsade fötter och ovaxade ben? Mörkt när man går och mörkt när man kommer hem. Tjipp!

Natti