Brukar du kika på folk i smyg?

Fredagkväll. Trött. Men Hannes slocknade före sju! Så jag jag har haft fritid i 1,5 timme nu - vilken upplevelse! Kanske kan komma i säng tidigt? Eller kommer det för alltid att bli en utopi? Om Hannes somnade så tidigt finns det kanske stor risk att han tom vaknar kl. 6! Vill inte tänka på det. Tänk om jag skulle kunna komma igång att springa imorgon.

Tänkte städa upp i helgen, söka tre jobb, och sen har jag säkert glömt något som Johan har tänkt på att vi ska göra. Jo jag har en förmåga att glömma det som ska hända längre fram till Johans stora ilska. Tar mig igenom dag för dag, har huvudet tillräckligt fullt ändå. Är duktig och antecknar i kalendern, men ser inbland inte vissa saker för alla andra saker som redan står där. Och en sak i taget funkar ju bäst, men det gäller att komma ihåg att uppdatera sig på helheten. När jag tänker efter klippte jag aldrig gräs med trimmern förra helgen så det är kvar. Kan finnas en möjlighet att Johan har gjort det, för jag ser oftast inte sånt innan jag tittar ordentligt, dvs lämnar alla inre tankar och tittar på riktigt. Om det är mycket som händer av negativ karaktär kan jag bli totalt uppslukad av tankar hur jag ska lösa saken. En gång när jag var på mitt förra jobb på lunch på en kinarestaurang gick jag på gästtoaletten. När jag skulle gå ut därifrån kom jag inte ihåg var jag var överhuvudtaget eller ens att jag var där med kollegorna. Totalt blank!En sån hemsk känsla! Lite panik sådär. Men samtidigt kan man säga att jag kan koppla bort omgivningen totalt och det kan ju vara ett plus! En yogalärare sa till mig att han såg hur svårt jag hade att koppla bort och bara vara. Och det är ju sant för jag tänker ju intensivt på saker hela tiden. Men jag är ju varje fall bortkopplad från platsen... :-)

Är du också en sån som tjuvkikar när andra blundar? Jag kan inte låta bli. Så spännande att iaktta och se hur alla andra ser ut. Jag är för nyfiken helt enkelt. På yogan har många av tjejerna full hårväxt överallt och ser lite ut som vänstervridna veganer. Några har dreads. De hälsar oftast inte på mig - ser mig knappt -jag är väl inte riktigt deras typ. Jag tänker att jag inte ska bry mig (fast innerst inne tycker jag det är skitjobbigt när folk knappt svarar när man säger nåt eller inte säger hej). En gång glömde jag träningsbyxor, men ville verkligen inte bara åka hem, när jag väl sprungit dit från jobbet som vanligt med andan i halsen. (Helt fel att bete sig så på yoga, man ska vara lugn och vevat ut sin matta minst 10 innan och sitta på sin matta och se lite andligt lugn ut) Tillbaka till byxproblemet. Tänkte att jag säger till att jag glömt byxor men vill inte gå igen och kanske försöker testa med jeansen. Bara så de inte tycker att jag är helt konstig när jag börjar yoga med jeansen. Varpå yogaläraren säger att: "jag har inga byxor att låna ut till dig (hon är typ skitliten och smidig). Nä, det fattade jag ju också! Trodde hon verkligen att jag var ute efter att låna byxor? Kanske kunde bett någon av dreadlocksen att dela med sig av sina byxor till mig?! Delar inte vänsterfolk allt? Lika lön, lika villkor, - träningsbyxor åt alla! Alla bara tittade på mig utan att säga något. Men jag bestämde mig för att le stort så fort jag får tillfälle och fråga frågor när jag inte förstår. Något ska man ju få för yogapengarna! Det värsta är att jag lätt glömmer vad jag blivit lärd och skulle behöva repetera samma positioner några dagar i rad. Men när jag lärt mig något så kan jag det till fullo. Men utan repition så glöms ju det också till slut. Tänk när jag lärt mig alla tekniska processer på reningsverket på engelska! Tror ni att jag kommer ihåg det nu?! Tilläggas bör angående yogan att jag är ganska stel. Och känner mig som en fet amerikan i Irak ungefär. Positivt med min grupp är att folk inte fiser hela tiden som jag hört är vanligt när folk vänder ut och in på kropparna. Vi är kanske alla på för låg nivå ännu. Dock har det börjat hända mig något pinsamt - du får lova att inte berätta det för någon mer. När vi tar benen rakt upp luften - bakom huvudet och fram igen några gånger - då händer det grejor! Det kommer in luft - massor av luft - (du får gissa vart, kvinnor förstår nog detta bättre) och när jag sakta sakta ska ta ned benen - låter det som att jag har stora gasproblem - för då kommer luften ut - i hur lång tid som helst! Instruktören stod och höll mig i benen första gången det hände och jag trodde jag dog av skam och försökte låtsas som att det inte hände. Men som sagt det slutade ju aldrig! Så jag får helt enkelt inte göra dessa övningar! Egentligen har detta inte hänt, eller hur?

Min största mardröm är att gå på ett träningspass och vara dålig i magen på riktigt. Hur tar man sig därifrån utan att verka hysteriskt stressad? Oj vad jag bara sådär måste gå ut härifrån - kanske ringa ett viktigt samtal till telefonbanken? Och om man inte kan hålla sig? Hur gör man? Tips är att vara nära någon kille som ser lite halvrisig ut. Alla tror det är han! Välj pass med hög musik! På yogan är det då inte lika lätt, kanske placera sig bredvid någon läbbig veganbrud? Man vet ju hur man blir i magen av att käka kålrötter hela tiden - eller hur?

Nä nu får vi lämna detta bubbliga ämne i ordets rätta bemärkelse. Dags att äta kvällsmat och packa ned sig i sängen. Får nu höra att vi ska handla mat imorgon. På söndag kommer Johans pappa. Och det är tivoli med karusell i byn hela helgen. Dax för Hannes att testa kanske? Tänkte kanske kolla in Helenes och Pontus nyarenoverade vardagsrum med?

Natti natti!