Förskoleångest -det kan bara bli fel!

Jaha då ska sonen skolas in imorgon och fröken ska komma på hembesök. Det blev kommunalt - tryggt och vanligt. Ja ja då slapp vi välja. Trodde jag ja! Ringde till slut helt apropå upp den privata förskolan om varför vi inte fått besked och vad säger hon då: vi har varit sena med besked men nu bygger vi ut, så Hannes är välkommen 1 oktober. Ridå! Nu har vi två förskolor. Kommunal - privat - kommunal - privat. Helenes Hugo ska gå på det kommunala med Hannes, och det var ju så kul att vi fick samma. Om vi byter blir det inget hejande på dagis och killar som kanske leker med varandra. Men friheten lär vara större på det privata. Vi får hämta när vi vill i stort sett. Inga fyrkantiga fröknar som skäller på oss om vi handlar på Ica innan vi kommer. De står för service. Det låter bra och känns rätt i munnen.

Jag som gärna helgarderar mig ska nu ha två platser och fundera i 14 dagar. Skola in Hannes och sedan panikkänna i två veckor hur dagiset är. Det kommer säkert vara helt okej. Sen kommer jag säkert säga upp platsen ändå bara för jag är nyfiken på det privata. Sen får Hannes skolas om efter två månader på det nya och det är säkert okej, men något annat. Undra då om jag gillar något annat eller ve och fasa har ångrat mig! Bytt är bytt och kommer inte igen. Men friheten ska ju vara större och jag avskyr att känna mig låst vid kommunala regler. Kan man resonera: om mamma är lyckligare så är Hannes det också?


Det kanske bara blir skit utav förskolevalen. Lika nattsvart och lerigt som Hannes söta fossingar. På vilken förskola ska dessa fötter vandra tro?