Dramatisk djurdag!

Trött med huvudvärk inledde jag denna tulpandag. Idag var dagen då mina 300 tulpaner från Pildammsparken skulle sättas. Med assistans av Johans mamma Karin, trädgårdsexperten. Jag kände vilken dålig idé detta var redan vid första spadtaget då huvudet började spränga. Då ropade Johan åt mig att komma och titta. Han stod och eldade upp ris som vi hade samlat i en hög. Och däri fanns det massor av kissekatter! Och då visste jag redan att nu har jag fått ett nytt jobb för sånt här släpper inte jag. Mitt i allt detta kom en stor häst springande utan ryttare. Jag fångade in hästen och gick bort åt där flera oroliga grannar var samlade. Mötte ett par ryttare också. Det visade sig att ryttarinnan blivit avslängd i ett dike. Snart kom ambulansen, hon hade tydligen skadat bäckenet. Där stod jag med hästen och väntade på att ägaren skulle komma och plocka upp honom. Innan dess blev han helt plötsligt nervig och började spänna hela kroppen och försökte springa ifrån mig. Visst har jag hästvana men man är inte mycket värd när ett enormt högt halvblod får för att det är dags att att dra. Kände mig inte mer viktig än en flugskit typ. Höll på att lätta från marken. Slet i tyglarna pratade argt och lugnt om vartannat. Men öronen var riktade något helt annanstans. Till slut kom ägaren, phu! Hjärtat dunkade och jag är inte den som släpper en häst i första taget då vinnarinstinkten är så hög. Stackars "svärmor" hade redan grävt hur många hål som helst. Räddad undan jobb :-)

Kattungar borta
När jag kommer tillbaka så har kattmamman hämtat några kattungar och det är bara två kvar! Shit! Plockar upp dem i en bur och börjar gå på cathunting. Får till slut offra en kattunge till den halvvilda kattmamman för att se var hon går med den - mission completed - tre kattungar till upphittade! Det blir fem. Nu gällde det bara att få in mamman i vårt stall. För de behöver sin mamma i många veckor till. Nu var de kanske tre veckor som högst och supersöta förstås - en kolsvart, två svarta med vitt, en röd, och en sköldpaddsfärgad. Efter att grannen som matar katterna fått med henne med kattungarna som lockbete i buren får vi till slut henne inlurad och stänger luckan. Nu är jag skötare till sex katter... Hur lätt blir det att hitta ägare till dessa tro. Jag hoppas att det löser sig.

En Svea till mor och far
Mitt i allt detta ordnar jag också nytt hem till en perserkatt. Och inte till kattungarna. Grannens son hade träffat en ny kvinna som var kattallergisk och ville inte lämna bort sin perser till vem som helst. Han hade hittat henne för tre år sen utslängd, tovig och eländig från en bil här hos sin pappa. Nina övetalar sina gamla föräldrar att de behöver sällskap - framförallt far då - och nu har Svea som hon heter snart ett nytt hem. Tror att det blir jättetrevligt för dem. Perserkatter är väldigt lugna och Svea försöker aldrig smita ut. Pappa och Svea blir gott sällskap till varandra under dagarna. Får besök av Helena, med barnen Erik och Axel i veckan och kom då på den geniala idén att Helena kunde ta med Svea tillbaka. Och hon lovade att ordna frakten med kisse och alla tillbehör! Du är guld Helena! FixarNina har därmed under helgen: fångat en förrymd häst och tagit hand om sju katter! Samt planterat ut massor av blommor. Nu ska jag också ta hand om min man som liggar naken framför brasan... de ni!